Rumble of the Kings - postmodernistisk reflektion

Hovet luktar blod och svett men inga tårar. Endast vinnaren firas medan förloraren göms undan och i tysthet lämnar arenan. En spegling av livet. Londonsvennen är adrenalin-pumpad, tittar på en Jurgen Kruth - the last Swedish Viking - som mosar okänd jänkare med knytnävsslag av järn! Förstår debatten kring MMA. Det är en lek med hårda tag. Publiken är en våldskåt massa suktande efter det mest förödande slaget - knockouten. Londonsvennen lämnar samhällsanalys och klassideologier åt experttyckarna på SU. Londonsvennen ser konstnärskapet. Frågan, hur känns det? når en klarare innebörd. Risk-rewarden för dessa moderna gladiatorer känns svag. En permanent hjärnskada tycks vara större än chansen till framgång och rikedom. Fast det är ju resan som är målet inte slutdestinationen.

Vårt vårdande samhälle gjorde det lätt för sig med ett förbud mot tävlingsutövande av dessa kampsporter. Att frivilligt gå upp i en ring för att krossa/få krossat pannben i hopp om att fånga en dröm (om att få slåss mot ännu farligare fighters?), vad detta är.. K-1, MMA - det är fullständig galenskap. Sverige försökte lobotomera bort galna personer under 60-talet med stort ånger idag. Konst och galenskap sägs höra ihop och K-1, MMA när det är bra, det är bättre än någon videoinstallation på Moderna. Total passion till nuet, raseri i kontroll, glädje, smärta, gömda tårar.. livets beståndsdelar.

Londonsvennen konstaterar att adrenalin-kicken fortfarande värmer i kyligt Konungarike.

Jag läser igenom gamla inlägg för att få en bild av Londonsvennens bloggkaraktär. Jag ser en dryg, obarmhärtig narcissist med tydliga schizofrena drag. Jag förstår att det har varit underhållande!

/Återvändaren

R.I.P Londonsvennen, 8 Januari 2008 - 12 Juli 2009

The end of the road

Londonsvennen skriver det sista kapitelet..

Solen är försvunnen, molnen regntunga, Turkish Airlines, 10 000m över havsnivå och jag funderar på klubben med samma namn. Istanbul gav mig harmoni att se de styrande strukturerna i livet. Tror att energiinnehållet i arbetarens prestation är minst lika stor som tjänstemannens kontorslunk, visserligen olika muskler i användning, men likartad energiförlust. Och energi är en ändlig resurs, när den är slut då slutar vi existera. Det optimala dealen vore att byta den ändliga resursen energi mot något av oändlig karaktär. Påstår att en oändlig karaktär är en subjektiv massa, smaken är så att säga är som baken där vissa personer finner oändligheten i en relation och andra i skapandets konst. Men det finns ett fundament. Oändlighet implicerar oändlig varians, maximal uppsida och maximal nedsida, ej synonymt med trygghet men trygghet är ju bara är en illusion. 

Bloggen Londonsvennen har varit en annorlunda upplevelse för mig. Skrivandet var utmanande och stundtals med stor passion. Vi har haft kul tillsammas! 

Men det roliga tar tyvärr slut nu. Bättre att göra slut direkt än två månader av smärtsam skillsmässoprocess. Jag känner att variansen, uppsidan och nedsidan, i denna blogg är begränsad. Jag vill utforska nya jaktmarker. Testa mina begränsningar. Samtidigt har den exploaterande narcissistiska ådran inom mig dött ut. Känner att jag vill skapa värden av en annan karaktär. Möjligen återuppstår Londonsvennen i ett nytt format eller i annan form..men till dess.

Tack&Adieu

xXx 

/Londonsvennen

Londonsvennen taxerad inkomst noll SEK

Känns jävligt bra!

En milstolpe i det vuxna livet. 

En ny tid, en ny stil

Jag vandrar förbi en frisör salong med namnet, Clippers not scissors, och efter besvikelsen med Ninos(stängd på en tisdag!)  känner jag mig tvungen att experimentera med detta oprövade kort. Jag får direkt en stol och går rakt på sak:

-Do you cut white people?

-Not really man..

-I,m going to Turkey tomorrow, make it short man..

Och jag fortsätter förklara hur jag vill ha sidorna klippta, luggen utformad. Jag använder händerna i mitt eget hår, illusterar med klara ABC-gester för att undvika missförstånd.

Sedan startar han trimmmaskinen. Hans första handrörelse går till att kapa den lilla lugg jag ville ha sparad. De övriga handrörelserna används för att trimma fram sylvassa kanter, ljusmönster och olika virvel kombinationer. Han vägrar röra saxen.  Fyverkeriet avslutas med att han sprayar på afro-olja och låter mig fixa luggen. Resultat är skarpa detaljer, räta vinklar,,precision, oslagbart. Känner att jag kan konkurrera med Matt Damon om Bourne 4. Vid betalning köper jag även burk daxvax, färg röd. Det är hårda tider nu.

Boka genast en tid på er närmaste afro-salong!

sommartips och en annan nyhet

Årets sommartips till den hälsomedvetna: Skippa mjölk och sylt till frukostgröten och häll i en Whey shake. Godare och mer explosivt :) 

..........................................................................................................................................................................

Informationen anlände via sms..trodde först inte det var sant. Senare konfirmerade Tor Järnhand att det var riktigt. Nämligen att Helge de Beauvoir planerar en flytt till stad långt, långt norrut i Svea rike. Jag kan inte annat än önska Helge lycka till! 

Men jag fäller samtidigt en lätt tår. Stockholm förlorar en kronjuvel. 

Vi ses på stadshotellet i höst!

Er Londonsvenne  

(Tor Järnkamp och Helge de Beauvoiur är fingerade namn)