Flyg fågel!

Londonsvennen startade löneperiod mars-april med en kväll på stan. Krap kareoke följt av två klubbar och än mer frustration över tillvarons bräcklighet. Vill inte ens veta hur många drottningar jag brände. Okunskap är skönt. Anländer till Karaoke baren för tidigt. Var tvungen att möta upp Alicia för en biljettdeal. Träffar henne utanför ISH. Hon i en tajt grön(!) kortkort kjol, för het för att vara sann och hon vet om det, farligt..  Jag i  vit skjortan nystruken och jeansen Acne strömlinjeformade. Två kreatin piller i blodet. Kände mig störtskön, vad kunde gå fel?

I baren ser jag Kevin, den åldrande deputy managern, försöker undvika honom men han lyckas grabba tag i mig och han ger mig en björnkram. Tittar in i hans mörka alkoholdimmiga ögon och ser en man som fortfarande är ung. Vissa personer blir aldrig gamla. Folk strömmar in till baren. Pinkish klubben sjunger YMCA och dekadens omsluter oss. Sitter i soffan med Serben och sänker JD. Vi försöker lista ut om H, en slimmad tjej i avklippta jeansshorts, gillar tjejer. Han fullständigt övertygad, Londonsvennen tveksam. Vandrar mot bögeliten stående vid baren, behöver mer berusning. Dan, den mest deffade killen på den här sidan av jordklotet ger mig en djup blick. 

”I like your hair”

Jag ler mot honom och försöker vara trevlig. Men jag vet att vi har valt två olika vägar i livet. Ozzy, London fashion queen ansluter sig. Jag lärde känna honom under min catwalk karriär. Han var designern som mer än gärna oljade in mig för att skapa definition.  

Ozzy: ”Oh my God who doesn't want to fuck with J! (läs londonsvennen)

Jag låtsas vara generad men inser att så inte är fallet. Högmodet har vunnit. Känner deras blickar. För mycket antydningar och komplimanger. Sänker ännu en JD och tittar ut mot dansgolvet. Ingen som duger. Men förstår att kvällen kommer bli bra. Spelar ingen roll att jag i min självgodhet förintat mina chanser med hetaste tjejen i baren. Den som tror sig kan flyga kommer alltid till himlen, i allafall för ett ögonblick. Och det är ju ögonblicken vi jagar. Den oundviklige kraschen, när illusionen spricker, det är charmen med livet. 

Au Revoir!