I dessa mörka tider blir man nostalgisk och jag minns en magisk kväll, höstmånad, 2006. Sällskapet och jag sitter i en lägenhet på Östermalm. Allmänt berusade och smådryga som man är under goda år(!). Målet för kvällen är Cafet. Avståndet mellan bostaden och Cafet är en promenad.
-Tar vi limmon elr?,
frågar C trots att han vet svaret. Det insisteras på en företagslimousin, bara för att..Likaså ska det vara skumpa i bilen. Trots föraktet för klyshiga rappare. Vi anländer till Cafet vid midnatt, smiter förbi kön och får ett hörnbord. Där beställes mer findricka.
-Två skumpa elr?,
frågar M utan pardon. Nu kommer de vackra flickorna och flockas runt bordsgossarna. Solbrända i november, push up, litet och naket men med stil och så jävla fint!
En flicka tallar på mig och tror att hon ska få nåt. Den enorma attraktionskraften från båda könen. Makten, den totala likgiltigheten till slutnotan. Jag nådde insikt. Jag förstår varför män älskar pengar. Vad är vackrare än en man i hybris?
Men jag vill tro att jag är en man av enkla vanor. Att jag har högre avkastningskrav än det Cafet erjuder mig. Men det var högkonjunktur, Stockholm, 2006. Vi är ju alla syndare. När DJ:n drog igång the world is mine (david gutta) då var hela världen med mig.
(killen på bilden är inte Londonsvennen, och tjejerna på bilden är inte mina tjejer)
Inlägg
Rättelse; Ni satt inte på Östermalm. Ni satt i en lägenhet på Norrmalm, som ingen av er ägde!
SvaraRaderaAnnars bra. Killen på bilden är Londonsvennen.
Londonsvennen har vissa liknelsel med en viss Patrick Bateman:)
Herr Dagh kommer inom kort lansera en svulsigt och bombastisk blogg. Den 22/3 kl 22:03 säger de senaste ryktena.
Haha tack för korrekturen!
SvaraRaderaDet stämmer, det var en företagslägenhet.